Novelltävling :D!

Lövet singlade sakta ner till marken. Det landade på en liten docka. Dockan öppnade ögonen.-Hämd.
Den 8 centimeter höga dockans ögon glödde av hat. Hämnd.

Varför vill alla föräldrar flytta? De fick syn på någon fånig annons. De som säljer huset har annonserat billigt i flera veckor..Det måste vara något skumt med huset eller omgivningen!
Mamma och pappa har bestämt sig för att flytta. Vi åker om en kvart. Flyttbilen är packad och det finns knappt några tårar kvar. Jag kommer sakna mina kompisar! Jag grät i nästan en timme när jag sagt hejdå till mina kompisar. Jag hade med omsorg packat ner alla mina saker i en flyttkartong som nu står i en flyttbil som alldeles strax ska åka iväg till vårat nya hus.
- Kom nu! ropar min lilla syster.
-Snart, svarar jag kort.
Min lillasyster tycker inte heller att det ska bli kul. Hon och jag håller för en gångs skull ihop om detta. Vi bråkade ganska mycket med våra föräldrar men nu är det som det är.
- Nu ska vi åka! kom allihop! pappa ropade lite irriterat och jag masar mig motvilligt ner för trappan.
När alla sitter fastspända i bilen åker vi iväg.


                                                                   *

-Wow vilket fint hus! säger mamma entusiastiskt. Tänk vad mysigt vi kommer ha det i vårat nya hus! Nu har vi verkligen allt.
Bilen svänger in på en guppig grusväg och ett stort mörkt hus tornar upp sig. Det ser spöklikt ut.
- Ja grattis, en fult spökhus ute i mitt ingenstans och en gammal trädgård med taggbuskar, surar jag.
Mamma och pappa låtsas som om de inte hört vad jag sagt, men min lillasyster flinar stort mot mig.
-Hoppa ur nu!
Jag går ur bilen och tar min bag som är fylld med kläder och böcker som inte fick plats i flyttbilen. Jag tar den rostiga nyckeln från pappa och låser upp dörren. Dörren gnisslar svagt och en bit spindelnät ramlar ner.
- Läskigt ställe, säger min lillasyster tyst.
Egentligen håller jag med henne, men jag tänder lampan i hallen och släpar bagen upp för trappan och paxar ett rum.
Min lillasyster går in i mitt paxade rum och säger:
-Imorgon tar vi en promenad, annars måste vi hjälpa till att bära in flyttlådor. Dessutom är jag nyfiken på hur det ser ut här omkring!
Innan jag hinner svara går hon ut ut mitt rum och jag rycker på axlarna. Jag packar upp några kläder och böcker. Sedan bäddar jag sängen noga. När jag är klar orkar jag inte ens borsta tänder eller byta om. Jag lägger mig bara i sängen och somnar direkt.

                                                                           *


Klockan halv fem nästa eftermiddag går jag och min syster ut på våran promenad. Luften är iskall och jag drar jackan tätare omkring mig. Plötsligt blir träden allt fler och efter ungefär 5 minuter är vi helt omgivna av träd.
- Vart är vi? frågar min syster fåraktigt
Jag svarar inte. Jag vet väl knappast mer än vad hon vet. Mer hinner jag inte tänka. Där jag en sekund tidigare hade gått hade hela lövbädden rasat ner. Nu föll både jag och min syster planlöst ner i ett hål under marken.
- Är du okej?! viskar jag oroligt till min syster när vi landat i en slags mörk och lång tunnel.
- Jadå.
Vi reser oss upp och trevar oss fram i mörkret. Jag tittar förvirrat upp därifrån vi ramlat ner. Det går knappast att klättra upp igen så jag går sakta med darrande steg framåt. Ett öronbedövande skrik hörs från min syster och mitt hjärta fryser till is när jag ser orsaken. Ett människolik hänger uppspikat på väggen av jordtunneln med ungefär fem centimeters spikar genom handlederna. Ena ögat ligger på marken och ur ögongloben på liket kryper en vit mask.
Jag springer hals över huvud genom tunneln. Bilden av liket sitter kvar som en skugga över näthinnan. Ett till öronbedövande skrik hörs igen.
Nu viker sig knäna. Ett dussintals trasdockor hänger med snaror runt halsen i jordtunnelns tak. De små dockorna med lappade kroppsdelar har slutna ögon. De allra flesta har en avsliten arm, ben eller ett öga borta. Jag har redan fått nog. Paniken stiger mer och mer. Desperat klamrar jag mig fast i min syster. Ögonen fylls med tårar.
- Jag ser en utgång! skriker min syster.
Jag lyssnar knappt klart på vad hon skriker, jag bara springer.

                                                             *

- Mamma!! Pappa!! Hjäääälp!
Mamma och pappa tittar förskräckt på oss när vi chockat gråter och skriker fram vad som hänt. De tittar oroligt på varandra och föser in oss i köket.
- Ni kanske borde gå och lägga er, säger mamma och följer oss upp. Jag bäddar så att ni båda kan sova i samma rum.
Jag och min syster lägger oss ner, fortfarande gråtandes. Ingen säger något, men tillslut somnar jag av ren utmattning.
- Hämnd.
Jag sätter mig käpprakt upp när jag hör den väsande rösten. Jag tittar runt i rummet, men ser bara min snarkande syster intill. Jag lägger mig på kudden igen och efter några minuter halvsover jag.
-Hämnd.
Jag sätter mig upp igen och ser en trasdocka med en avsliten arm ligga bredvid min säng.
-Mamma!? skriker jag. Inget svar. MAMMA??
-Hämnd.
Trasdockan öppnar ögonen. Ögonen glöder av hat. Jag skriker för full hals men ingen kommer. Min syster. Jag kan inte se att hon andas. Är hon..Död?
Trasdockan står nu två centimeter ifrån mig. Jag hör ett elakt skratt. Allt blir svart.

Annons : Fint hus ute på landet till Salu! Badsjö ligger en kilometer ifrån, och runt huset växer vackra vidsträckta skogar. Adress: Ekbacksvägen 32.
Gratis flyttbilsfirma. Tveka inte, ring oss på 0700568342. Du kommer inte ångra dig! Ring oss först, så bestämmer vi priset sedan!
Mvh Familjen Lindedahlström.




Hiss eller diss? ;D Det är en halloweentävling i skolan, man ska skicka in en skräcknovell eller en bild! Jag har skickat in denna novell. Komentera betyg, 1 till 10
Herrå :)

//Emilia